Publicerad av Sverige och Norge landade i två olika svar på samma fråga. Båda länderna ville minska skadeverkningarna av spel om pengar, och båda stod inför att spelandet flyttade ut på nätet och därmed utanför det nationella systemet. Sverige valde att öppna marknaden och reglera de aktörer som vill in. Norge behöll ensamrätten och skärpte i stället kontrollen. Det är inte så att den ena modellen bevisligen är bättre, men de gör olika saker, och skillnaderna märks tydligast när något går fel.
Två regleringsmodeller
Den svenska omregleringen genomfördes den 1 januari 2019, då den tidigare monopolmodellen ersattes av ett licenssystem. Både svenska och internationella aktörer kan sedan dess verka på marknaden, förutsatt att de beviljas licens av Spelinspektionen och följer kraven i spellagen (2018:1138). Det finns ingen begränsning av hur många licenser som får ges på den konkurrensutsatta delen av marknaden.
Norge har behållit sin ensamrättsmodell, men det vore fel att beskriva den som oförändrad. Den 1 januari 2023 trädde en ny pengespillov i kraft som slog ihop tre tidigare lagar, lotteriloven, pengespilloven och totalisatorloven, till ett gemensamt regelverk. Ansvaret för hela spelområdet samlades i Kultur- og likestillingsdepartementet, och Lotteritilsynet fick en stärkt roll med fler verktyg för att kunna ingripa.
Lagen har dessutom en uttrycklig rangordning mellan sina syften, där huvudsyftet är att förebygga spelproblem och andra negativa konsekvenser av spel. Den prioriteringen är skriven i lagtexten, vilket gör den till mer än en avsiktsförklaring.
Vem som får erbjuda spel
Den norska marknaden beskrivs ofta som två statliga bolag som kontrollerar allt. Bilden är mer nyanserad än så, både i fråga om vilka aktörerna är och i fråga om hur mycket de täcker.
Norsk Tipping är ett statligt ägt aktiebolag och har ensamrätt till bland annat talspel, sportspel, kasinospel och bingospel. Den andra ensamrättsaktören är Stiftelsen Norsk Rikstoto, som är just en stiftelse och inte ett statligt bolag. Rikstoto fick från den 1 januari 2023 ett tioårigt tillstånd att erbjuda spel på häst.
De två aktörerna täcker heller inte hela marknaden. Bingoaktörer som arrangerar bingo i bingohallar har egna tillstånd, och ett antal lotterier har tillstånd inom en given omsättningsgräns. Ensamrätten gäller de spelformer som anses kräva särskild offentlig kontroll på grund av höga vinster, hög omsättning eller hög risk för spelproblem. Vilka aktörer som har tillstånd framgår av Lotteritilsynets förteckning över lagliga spelbolag i Norge.
| Fråga | Sverige | Norge |
|---|---|---|
| Modell | Licenssystem sedan 1 januari 2019 | Ensamrättsmodell, ny pengespillov sedan 1 januari 2023 |
| Vem får erbjuda spel | Alla som beviljas licens, inget tak för antalet | Norsk Tipping och Stiftelsen Norsk Rikstoto, samt bingo och vissa lotterier med tillstånd |
| Tillsynsmyndighet | Spelinspektionen | Lotteritilsynet |
| Självavstängning | Spelpaus, gäller hos samtliga licenshavare samtidigt | Verktyg hos ensamrättsaktörerna, ingen motsvarighet som når utländska sajter |
| Beskattning av verksamheten | Spelskatt på 22 procent av behållningen | Överskottet fördelas till allmännyttiga ändamål |
Konsumentskydd i två system
Den svenska modellen bygger på att skyddet följer licensen. Anslutning till Spelpaus är obligatorisk, vilket innebär att en avstängning slår igenom hos samtliga licenshavare på en gång. Insättningsgränser är obligatoriska, omsorgsplikten ålägger bolaget att agera vid tecken på riskfyllt spelande, och Spelinspektionen kan besluta om varning, sanktionsavgift eller indragen licens. Vilka bolag som faktiskt har licens framgår av Spelinspektionens licensregister.
Den norska modellen bygger i stället på att antalet aktörer hålls nere. Ensamrättsaktörerna har omfattande krav på sig att förebygga spelproblem, och en marknad med få aktörer är enklare att kontrollera. Priset är att skyddet inte sträcker sig till de sajter norska spelare når via nätet ändå, eftersom det saknas en motsvarighet till Spelpaus som täcker utländska plattformar.
Båda modellerna har alltså samma grundproblem i olika form. Sverige har fler aktörer innanför systemet men måste jaga dem som står utanför. Norge har färre aktörer att kontrollera men ett större utanförskap att hantera. Lotteritilsynet uppskattar den olagliga norska marknaden till ungefär 1,3 miljarder kronor.
Skatten och intäkterna
Den svenska spelskatten uppfattas ofta som en skatt på bolagens nettovinst. Satsen på 22 procent är riktig, men underlaget är ett annat, och skillnaden är större än den låter.
Spelskatten tas ut på behållningen, alltså skillnaden mellan spelarnas insatser och de utbetalningar bolaget gör till spelarna under en beskattningsperiod. Marknadsföring, personal och licensavgifter dras inte av innan skatten beräknas. Ett bolag kan därför gå med förlust och ändå betala full spelskatt, vilket är en väsentlig skillnad mot en vanlig vinstskatt.
Spelvinster är skattefria för svenska spelare, med en precisering. Skattefriheten gäller när spelet kräver licens i Sverige och anordnaren faktiskt har den. Den följer alltså av licensen och inte av att bolaget är svenskt eller europeiskt.
I Norge går överskottet från ensamrättsaktörerna till allmännyttiga ändamål enligt fastställda fördelningsnycklar. Konstruktionen är en annan, men effekten liknar den svenska: spelandet finansierar något utanför branschen, och den kopplingen används som argument för modellen i båda länderna.
Marknadsföring och tillsyn
I Sverige får licenshavare marknadsföra sig, men marknadsföringen ska vara måttfull enligt spellagens femtonde kapitel, och bonus får bara erbjudas vid spelarens första speltillfälle. Reklamvolymerna sjönk efter omregleringen, vilket vi går igenom närmare i vår artikel om ämnet.
De hårdare kraven har också fått konsekvenser för enskilda bolag. Det första fallet där en licens återkallades gällde SafeEnt, bolaget bakom Ninja Casino, som förlorade tillståndet i juni 2019 efter brister i omsorgsplikten och i arbetet mot penningtvätt. Historien fick en fortsättning: varumärket finns i dag åter på den svenska marknaden, men under en annan licenshavare än den som förlorade tillståndet. Bakgrunden finns beskriven här.
I Norge riktar sig tillsynen i högre grad mot marknadsföring från aktörer utan norskt tillstånd. Lotteritilsynet har fattat flera beslut för att stoppa spelutbud som riktas mot Norge från utlandet, och en återkommande fråga har varit reklam som når norska tittare via tv-sändningar från andra länder.
Vad skillnaderna betyder i praktiken
För dig som spelar från Sverige är slutsatsen enkel. Skyddet följer den svenska licensen, inte språket på sajten, valutan eller vilket land bolaget är registrerat i. Kontrollen i licensregistret avgör saken, och den tar under en minut.
För den som spelar på casino på nett från Norge ser situationen annorlunda ut, eftersom det norska systemet inte erbjuder något licensalternativ att välja mellan. Där är frågan i stället vilka aktörer som har tillstånd och vilka som saknar det.
Att den ena modellen ger fler valmöjligheter och den andra hårdare kontroll är inte en fråga om vilken som är riktigast. Det är två olika avvägningar mellan tillgänglighet och skydd, gjorda av två länder med snarlika förutsättningar, och båda utvärderas fortfarande.